http://www.xn--hgman-jua.se

Under min vecka på Bergslagsleden fick jag både sol och regn. Mest sol fast den korta regnskur som kom, satte sin prägel på de två sista dagarna.

På den fjärde förmiddagen kom det ett regn som varade i några timmar. Jag var vid tillfället uppe på Uvberget, men skyndade ned för att söka skydd i skogen. Där monterade jag regnsyddet på ryggan, och drog på mig regnponchon. Regn uppifrån hade jag tänkt på, men inte på gräs, ormbunkar och blåbärsris som villigt släpper sitt vatten vid minsta beröring. Efter några kilometers vandring var jag riktigt blöt från knäna och nedåt. Strumporna blev som läskpapper när de nuddade byxorna, vilket fick till följd att jag snart gick med fuktiga kängor. Efter en tidig middag fann jag för gott att göra kvällen, och istället rikta in mig på att torka kläder och kängor. När jag satt där vid vindskyddet tänkte jag att ett par damasker skulle varit bra att ha!

När jag packade min ryggsäck inför vandringen så stod jag i valet och kvalet om jag skulle ta med ett par gympaskor. Det skulle vara skönt att dra på sig på kvällen. Fast de är otympliga och jag hade inte så mycket plats i ryggan. Därför fick de bli kvar hemma. Nu, med blöta kängor hade de naturligtvis varit bra att ha. Dels när jag gick runt på lägerplatsen, men också som komplement för att slippa de blöta kängorna. Kanske ett par smidiga lägertofflor skulle vara att föredra?

Jag lyckades ta mig hela 20 mil, fast det blev ju långa dagar. Jag vaknade tidigt och efter frukost gav jag mig iväg. Med avbrott för lunch, middag och korta pauser vandrade jag på fram till kvällen. Kanske det hade varit bättre att vandra max 2,5 mil per dag, och sedan slå läger. Jag hade den tanken från början, fast när jag var där ute blev det att avsluta dagen vid en sjö eller ett etappmål. Detta innebar i vissa lägen upp mot en mil extra. Nästa gång ska jag hålla hårt på att ben och fötter ska få sin vila.