http://www.xn--hgman-jua.se

Efter ett par dagar med dåligt väder vaknade jag och kikade ut med förhoppning att sikta en glipa i molntäcket. Men himlen var jämngrå, och besöket på öarna utanför Göteborg tycktes bli det vädermässigt sämsta någonsin. Jag tog med mig Edvin ut på en morgonpromenad, och passade på att plocka smultron som jag trädde på några grässtrån. Även om vädret inte varit det bästa så skulle Ann-Louise och Elsa få njuta något av sommaren. Edvin fick vartannat bär jag plockade Men som jag satt där med mina strån och värjde mig för myggen så bröt solen genom molntäcket. Sedan gick det snabbt. Inom loppet av en halvtimma var stora delar av himlen molnfri, och öarna badade i sol. Jag tänkte direkt att idag åker vi ut till Vinga.

En snabb packning med badkläder, solkräm och matsäck följdes av en ilfärd till Klåva hamn på Hönö. Väl inne på turistbyrån fick vi veta att båtturen till Vinga fyrplats skulle bokas dagen innan. Men värdinnan gick ut och pratade med kaptenen som förbarmade sig över oss och våra guldlockiga ungar. Visst fanns det plats för oss också. Himlen blev bara blåare, och blåare. Vattnet i hamnen låg som en spegel, och detta skulle bli en underbar dag ute på Vinga.

Ivrigt spanande ut mot havet, och i havet. För Elsas favoritvarelser för dagen var maneter. Speciellt vackra var de rosa maneterna. Vi berättade att det var röda brännmaneter, och sådana får man inte ta på för de är giftiga. En stund senare siktas en sälkoloni på en kobbe. Kapten lägger upp båten så att vi kan studera djuren och ta bilder. Ingen av oss har tidigare sett vilda sälar så detta var riktigt trevligt.

Vi närmade oss Vinga fyrplats som visade sig bestå av ett antal bostadshus. Ett givet besök var Evert Taubes föräldrahem som idag är museum. I detta lilla hus på ca 130 kvadratmeter växte Evert upp tillsammans med sina 12 syskon. Totalt på ön bodde ca 50 personer. Idag sköts bebyggelsen av den ideella föreningen Winga Vänner. Och de gör det bra för husen är i gott skick och man möts av mycket vänliga och tillmötesgående funktionärer och guider som berättar inlevelsefullt om hur livet här på ön kunde vara.

Efter det att vi fått lyssna till en spännande berättelse om Evert Taube delade vi på oss. Ann-Louise och Edvin kilade ner till stranden, och jag och Elsa skulle klättra upp i fyrtornet. Det har funnits ett antal fyrar här på ön, men den som nu står är är byggd i porfyr stod färdig år 1890. Det är ett mäktigt byggnadsverk som mäter 29 meter. Det är 115 trappsteg upp, och det mest svindlande är att ta trappan upp i tornet. Här backade Elsa och stannade hos funktionären nere på marken.

Därefter gick vi ner till öns lilla badvik. Där passade vi på att fiska krabbor medan Ann-Louise tog en guidad tur uppe vid fyren. Vi lyckades fånga 8 krabbor innan vi kände oss nöjda. Betet för dagen var HotDogs som visade sig fungera lika bra som musslor. Edvin som är helt orädd stoppade i ett obevakat ögonblick ner handen i krabbhinken. Elsa ylade som hon hade blivit nypt av en krabba, medan Edvin ryckte upp handen och undrade vad det var frågan om

Efter detta begav vi oss ner till hamnen för att grilla korv. Just hamnen visade sig till Elsas förtjusning vara en plats rik på röda brännmaneter. Medan vi försökte pricka maneterna med krossade musselskal så vinglade Edvin runt på bryggorna, med sin oroliga mor i hasorna, och jagade fiskmåsar. En kort stund senare somnade Edvin av utmattning på pappas axel. Efter det åkte vi tillbaka till Hönö.