http://www.xn--hgman-jua.se

När jag parkerade bilen vid skogsvägen strax utanför Närkes-Kil hade jag ingen aning om vilken terräng jag skulle ta mig genom för att kunna logga geocachen vid GC1B95V">Falkaberget. När man tittar upp i skogen så lutar det svagt uppåt. De som lagt ut geocachen påpekar att det är rätt brant terräng, och att viss klättring krävs.

Carl Anders Lindstén har skrivit uppsatsen Skärmabodabergens istidsminnen. Han berättar om geologiska grottbildningar i Skärmabodabergen, och om hur dessa uppkommit. Det intilliggande Falkaberget vid Rosendal har likartad natur som Skärmabodabergen. Här finns Kilsbergens högsta och mest markanta förkastning. Dessutom ett antal blockgrottor, och sprickgrottor.

När jag gått uppför backen genom lövskogen som ligger mellan vägen och Kilsbergsförkastningen så anade jag en minst sagt dramatisk natur. Jag skymtade några rejäla flyttblock i klapperstensfältet. Strax såg jag förkastningen, och när man kommer nerifrån så är den enorm. Dessutom fick jag syn på ett av de största flyttblock jag sett. Det låg uppe på några andra klippblock som tillsammans bildar en grotta. Jag tänkte: ”vågar man sig under där?”. Visst, för det ligger stabilt på tre punkter så jag gick hukande in i grottan. När jag kom ut och såg mig om så upptäckte jag ett antal likadana grottor, fast något mindre.

[View with PicLens]

Därefter gick jag vidare mot en öppning i förkastningen. Det var Falkasprickan som slutar i Rosendalsgrottan. Här fick jag klättra lite för att ta mig upp. Senare insåg jag att om jag gått lite på sidan så hade jag kunnat ta stigen. Fast det var spännande att klättra genom sprickan. Dessutom tog jag mig en titt på grottan.

Men nu skulle jag logga geocachen. Enligt beskrivningen skulle burken ligga i en naturlig hålighet nära kanten. Jag tänkte: ”vilken kant?”. Men när jag stod högst upp på Falkaberget, och gps:en pekade 12 meter rakt fram så fick jag lite svindel. Jag kom fram till ett stup kallat A-fallet. Jag tolkade nära kanten som nära stupet fast jag vågade mig inte ut för det var ett stup på ca 12 meter, och dit ville jag inte. Nu visade det sig att ”nära kanten” inte var riktigt så nära som jag trodde. Cachen hittades snart och kunde loggas.

Men nu var jag nyfiken på Branta väggen så jag gick ner mot vägen. Ja, det är faktiskt skyltat så det är lätt att hitta. Dessutom sitter det en enkel karta över området på en tavla nära vägen. Det började skymma så jag skyndade vidare. Och detta var verkligen en brant klippvägg. Höjden måste vara minst 30 meter. Nu nöjde jag mig att stå nedanför förkastningen, men det finns stigar så man kan ta sig upp på berget. Där uppe lär det vara en fin utsikt över slätten. Jag får ta det vid ett annat tillfälle.