http://www.xn--hgman-jua.se

Vid naturreservatet vid Dovrasjödalen har man en hel del förhållningsregler. Jag hade förväntat mig gömmor på stigen, men så var det inte. Gömda inne i den prunkande grönskan av mossbeklädda stenblock hade cacherna gömts. Mycket svåra att hitta.

Efter en kort vandring från den norra parkeringen var jag snart framme vid stigen som leder in till fornborgen. Här börjar naturreservatet, och här börjar den mödosamma vandringen utmed Dovra sjöar. En ekorre hoppade runt bland träden och kikade nyfiket på mig.

Efter fornborgen korsades sprickdalen och jag fortsatte mot Dovra kyrka. Jag har sett bilder på klippan, men att stå där nedanför var speciellt. Bildandet av formationen har gått till som så att vatten tränger in i sprickor i berget. Under vintrarna har vattnet frusit till is och vidgat sprickorna undan för undan. Till slut har stora stenblock fallit undan och grottan har bildas. Kanske ingen bra idé att gå alltför nära.

En kämpa insats senare var jag åter uppe på berget, och fortsatte ned mot vindskyddet vid mellersta Dovrasjön. Här leder stigen över kala berghällar, och man kan närma sig kanten för att spana ut över norra Dovrasjön. Här ser man också tydliga spår av inlandsisens framfart. Mer om geologin finns att läsa i foldern om Dovrasjödalen.

Vandringen fortsätter ner i tät granskog. En riktigt murrig skog med mossiga flyttblock och granar prydda med skägglav. Skägglaven fungerar som indikator för luftföroreningar så här lär det vara riktigt ren luft för det växer skägglav på vart och vartannat träd.

Man passerar ett område med ett antal nedfallna träd som är på väg att förmultna. Ett intermezzo där nu trädsvampar med diverse färger tagit över och bryter ner träden till näringsämnen. Generellt är jag dålig på svampar. Kantareller känner jag ingen. Men de är vackra att se på.

Börjar nu bli ganska trött i benen. Solen sjunker sakta ned bakom träden och det infallande ljuset lyser upp skogen med ett härligt varmt sken. Jag ser det för gott att ta övergången mellan den norra och mellersta sjön för att ta mig tillbaka till bilen. När jag går där utmed sjön på östra sidan får jag syn på en bäver som simmar runt i sjön. När den får syn på mig daskar den till med svansen och försvinner. Jag sätter mig på pass för att kanske kunna fånga den på bild, men den kommer inte tillbaka.