Möten vid Skagern
2011
Hej ropade jag och vinkade glatt åt den gamle mannen i den välskötta trädgården. Han tog en paus från sina sysslor och reste sig upp. Jag gick fram till honom, och frågade om jag kunde fylla mina vattenflaskor.
Måndag 4 juli 2011, GPS-pos: N59° 58.044′ | E014° 06.675′ | Alt: 75 m
Mannen försvann in i huset medan frun bjöd mig att ta av ryggsäcken och sitta ner en stund. Hon tog sedan flaskorna och gick för att fylla dem åt mig. Nu kom mannen med ett stort glas iste. -Kamtjatka te odlat i vår trädgård mumlade mannen. Jag tog en klunk och så oerhört aromatiskt. En svag mynta letade sig upp i näsborrarna. Inte bitter. En riktig törstsläckare.
Det gamla paret berättade sedan att de kom från Tyskland, och att de nu bodde i Sverige. De hade för många år sedan köpt det gamla torpet och anlagt den underbara trädgården. De trivdes enormt bra. Jag fick sedan berätta om mig och min vandring. Efter en lång pratstund tackade jag för mig och gick vidare mot Gullspång.
Jag hade tagit med mat för hela vandringen, men bilden av en rykande varm pizza hade etsat sig fast på näthinnan. Efter en välsmakande pizza på Glada Laxen pratar jag med pizzabagarna. -Vad coolt att du går runt Skagern. -Härligt att träffa nån som förverkligar sina planer och inte bara snackar. -Vill också ut på äventyr.

Under tiden jag var på pizzerian kom det in en mycket sliten man i 60-årsåldern. Försökte köpa pizza på kredit. Han hade ju fått in pengar på kontot, men de var inte tillgängliga riktigt ännu. Medan jag stod på utsidan och rättade till packningen kom mannen fram till mig. -Äh hörru jag var ju uppe i Gävle och begravde min sista broder. -Hade inte mycket kontakt, men ändå. Ett par passerar. -Nämen tjena Gurra… var ju uppe i Gävle och… Jag såg min chans och kastade på mig ryggsäcken och traskade iväg med bestämda kliv.

Nja, vi skulle ha cyklat dressin ner till Torved, men cykeldressinen gick sönder. Vi skulle ha tältat någonstans utmed spåret. Detta berättade morfar med sitt barnbarn. Jag mötte dem vid badplatsen i Skagersvik. Det var där jag tältade tredje natten.

Vilken dag jag haft. Jag är inte den frispråkiga personen som söker kontakt. Men idag har mina vägar korsat mycket vänliga människor som jag råkat komma att tala med. Alla med sina drömmar och mål. Sina öden. Det gamla paret som levde sin dröm i det gamla torpet. Pizzabagarna i Gullspång som gärna kastat brödspaden och att på sig kängorna. Den slitne mannen som sörjde sin bror. Och morfar med barnbarn som trots mekaniska missöden fick njuta skärgårdsidyllen.
Efter en sådan här dag känns det extra lyckosamt att få göra denna vandring. Att för en stund få lyssna in andra människor och se vad de gör i sin vardag. Jag somnar gott i mitt lilla tält.







There are no comments yet, add one below.