http://www.xn--hgman-jua.se

Efter en vecka med uteblivet utlovat regn vågade vi bestämma att söndagen var lämplig utflyktsdag till Murstensdalen. Jag steg upp tidigt och kikade ut för att se vad vi hade för väder. Blöta gångvägar och ett tunt strilande sommarregn. Inte det mest ideala vädret för att vandra i skogen. Jag förberedde mig ändå för avfärd genom att brygga kaffe och breda några mackor.

Allt enligt tidsplanen plockade Daniel upp mig på parkeringen. Det hade nu slutat regna och molntäcket lättade en smula. Solen sken upp och värmde så skönt. Detta verkade mycket lovande.

När vi for upp på höjderna efter Karlskoga kom vi snart in ett regnväder. Återigen strilande regn med små fina droppar som tidvis föll i skyar. Jag muttrade lite för mig själv och insåg att jag glömt damaskerna hemma. De hade kommit till användning idag. Jag sa till Daniel: -Det är bra fotoväder. Perfekt ljus och klara färger efter regnet. Väl framme på parkeringen badade vi återigen i solsken, och vi traskade snart iväg genom skogen. Vid första spången höll jag på att slå en volt på det mycket hala underlaget. Jag klarade precis att hålla mig på benen.

Det är mycket fina skogar i Murstensdalen. Skogarna lär inte ha avverkats sedan början på 1800-talet, och på de glesa tallhedarna växer träd som grodde så tidigt som på 1500-talet. Äldsta tallstubben lär härstamma från 1200-talet. Det är gammalt. Här och var står döda tallar vilka är ett eldorado för hackspetten. Det ska finnas tretåig hackspett, men det var inget som vi kunde observera. En större hackspett, en knipa och några björktrastar var vad vi såg. Vi hörde och skymtade dock en rovfågel av något slag. Daniel som är fågelskådare kunde dock inte avgöra vilken art.

Då vi kommit ett par kilometer in på slingan blåste det in ett nytt regnväder. Vi satt då vid första rastplatsen, och kunde söka snabbt skydd under ett träd. Det kom att bli ett långvarigt regn. Vi bestämde då att nöja oss med korta slingan vilken är ca 6 kilometer. Så snart regnet avtagit gick vi vidare. Nu var det helt plötsligt mycket blött i skogen. Allt blåbärsris och all ljung hade samlat på sig vatten som det villigt lät blöta byxorna med. Strumporna blev som läskpapper, och vi var snart fuktiga om fötterna. Det lustiga är att ju mer man försöker undvika att bli blöt, desto blötare blir man. Jag släppte snart det tänket och lät mig istället att förundras över den fantastiskt vackra naturen.

Trots regnet ändå en fin vandring i mycket vacker natur. Framöver planeras en utflykt med övernattning. Det finns både vindskydd och en timrad koja att nyttja. I anslutning till vindskydden kan man också tälta. Att uppleva skymning och gryning kunde vara trevligt. Det finns en stark lo stam i området. Tillfälliga besök av björn och varg förekommer också. Kanske man kunde få en skymt av något av de tre stora.